Jag tycker om att sitta ner i duschen.
Låta det varma vattnet omfamna min nakna kropp.
Varje tum av min hud ryser av välbehag.

Omringad av vattentrycket är ljudet tillräckligt överväldigande för att jag inte ska kunna höra mina egna tankar.

Med knän uppdragna mot hakan,
ögon som blundar,
en halvöppen mun
och med ett ansikte som lutar snett uppåt
låter jag vattnet rinna över mig.

Efter en tid blir luften tung,
svår att andas,
och nerverna i mitt skinn har vant sig vid det heta vattnet.
Jag ryser inte längre,
men jag omsluts av något mycket bättre.
Värmande trygghet.

Kittlande droppar stänker på mina läppar
som om någon kysser mig ömt

De blå vaknar till liv
kikar nyfiket omkring sig för att komma till insikt

Munnen som för en sekund sedan lett och tagit emot kyssen
faller ner
ner
ner

Helt utan förvarning stängs vattnet av
och det enda som finns kvar
är jag

genomblöt och kall
på badrumsgolvet.
Helt jävla ensam.

Och jag tycker att vattnet på min kropp smakar salt.