Stäng dina ögon. Fantisera om att du är instängd i en liten låda. Eller vänta, först ska du krympa ner dig själv. Gör dig själv ungefär två äpplen hög. Nu är du liten, fast tro inte att du är obetydlig. Nu fantiserar du om att du, två äpplen hög, är instängd i en liten låda. Lådan är drygt en och en halv meter hög, ungefär en halv meter i bredd och tjugo centimeter i djup. Ja, nu kanske du inte tycker att lådan är liten längre, fast det beror ju egentligen på var man väljer att jämföra med. I alla fall, lådan har kala, hårda väggar. Jag var nära på att låta er själva bestämma lådans färg, men jag ångrade mig. Lådans insida är nämligen röd, möjligtvis rosa.

Inuti den här lådan finns bara du, din ensamhet och en liten studsboll. Nu använde jag ordet liten igen… Studsbollen är precis lika stor som min, inte din, högra hand när den är knuten som allra hårdast. Studsbollen har en mer intensiv röd färg än inredet i lådan. Måhända kan även studsbollen vara rosa. Du själv har inga färger alls, eller kanske har du alla färger som finns på en och samma gång?

Hur som helst tar du ett stadigt grepp om studsbollen i din bästa hand. Du höjer din arm och kastar studsbollen med all din kraft mot de kala, hårda väggarna i lådan. Studsbollen studsar mot golvet, väggarna och taket med en förfärlig hastighet. Du måste akta dig för att inte bli träffad, men det finns ingenting att gömma sig bakom. Du yrar runt i lådan och blir alldeles varm och andfådd i kampen om att försöka undvika att bli träffad av studsbollen. Temperaturen i den lilla lådan ökar, och studsbollen verkar inte vilja sluta studsa mot golvet, väggarna och taket. Det låter dunkdunk dunkdunk.

Tillslut lugnar studsbollen ner sig och tappar fart. Det enda som finns kvar är det dova ekot. Försiktigt plockar du upp den lilla studsbollen i din hand och tittar närmare på den. Vad var det som fick den att studsa så vansinnigt?

Studsbollen rör sig sakta i din hand. Den vaggas fram och tillbaka och fyller dig med ett lugn och en harmoni du inte tidigare mött. Du kan inte släppa dina ögon från det lilla tinget i din hand. Du ler mot det och tycker att det är sött. Under en blinkning, innan du vet ordet av, flyger den lilla studsbollen rakt in i ditt bröst. Du hann nog aldrig förstå vad som hände, men det är där den lilla studsbollen är idag, och det är där den tänker stanna. Tillslut träffade den dig.

Låt mig gissa en sak. Du fattar ingenting?

Om jag säger så här; Lådan är jag, lådan är min kropp, mitt inre. De röda, eller möjligtvis rosa väggarna är mitt kött och blod. Du finns inom mig, som en liten, osynlig, ofärgad tanke som aldrig riktigt lämnar mig ifred. Du kanske måste vara liten för att få plats i mitt inre, men du är raka motsatsen till obetydlig. Jag känner dig, hela tiden. Var kommer nu studsbollen in i bilden? Jo, den intensivt röda studsbollen är mitt hjärta. Det är precis lika stort som min knutna högra hand. Inte din hand, din är större.

Det är du som plockar upp mitt hjärta och håller det i din hand. Du använder din magiska kraft när du tar greppet om det och kastar det mot väggarna. Hjärtats hastighet ökar av din närhet och ljudet i min kropp låter dunkdunk dunkdunk. Du har fått mitt inre ur balans, du har rubbat mitt jag. Det är du som fått mitt hjärta att öka sin takt. När hjärtat väl har fått upp farten vill det inte sluta. Du blir nog aningen rädd för hjärtat och försöker undvika att bli träffad. Vad skulle hända då? Jag tror att du var rädd för att det skulle göra ont, men mitt hjärta är inte det som sårar eller orsakar skada. Mitt hjärta är lugnt och harmoniskt. Det känner du efter du har plockat upp hjärtat i din hand och granskat det noggrant.

Att du, som en liten okontrollerbar tanke sprungit runt i min kropp har orsakat en hetta utan dess like. Värme och andfåddhet strålar utifrån mitt inre. Dunkdunk dunkdunk.

När du håller hjärtat ömt i din hand lugnar det ner sig och finner trygghet. Det är skönt att ha dig nära. En känsla som hjärtat inte känt förut, en känsla som inte får gå förlorad. Just av denna anledning hittar hjärtat sitt tillfälle och flyger, helt utan förvarning, in i ditt bröst.

Det lilla hjärtat hittade sitt bo, precis intill ditt lilla röda hjärta. En kraft så stor, som låter ett hjärta fastna vid ett annat, går inte, och ska inte, förnekas. Om du en gång krokat tag i mitt hjärta, kommer det aldrig att lämna dig. Vi är en del av varandra, utan varandra är vi trasiga.

Mitt lilla röda, kanske rosa, hjärta är ditt.
När det träffade dig visste det att det var precis just där det skulle bo.
Nära intill ditt.