Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensamhetens ansikte

 

ensamhetens ansikte skymtar i spegeln
en suddig vit fläck i en tunnelmynning
tomma ögon

jag ska gå där
snart


jag har varit älskad 
det var för länge sedan
i en liten värld där solen sken på gräset

nu önskar jag
du ville hålla om mig för en stund
som skydd emot mig själv

innan jag går


Fri vers av Måna N. Berger
Läst 255 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2009-07-19 17:16



Bookmark and Share

    Tea Alex
Ja som skydd mot sig själv ja, hm, känns igen.
2009-07-20

  Elaine.S VIP
Nakna och hudlösa känns orden...lite värnlösa och utlämnande i ensamhetens tecken.
2009-07-20

  Ilona _L
Så smärtsamt!
2009-07-19

  Larz Gustafsson VIP
Oerhört gripande text!
2009-07-19

  Sturesdotter
åh du...denna är så mjuk och berörande
2009-07-19

  Glensan
Känslofullt vackert
2009-07-19

  Louise. J
Otroligt fin känsla du skriver.
Det känns igen. *Applåd.
2009-07-19

  Suzy med punkterna
Verkligen starkt....rungande applåder för en mycket väl beskriven känsla.
2009-07-19

  Eva Langrath VIP
Så innerligt smärtsamt du beskriver längtande ensamhet
2009-07-19

  Caprice! VIP
Å, den griper tag, vill inte släppa, varken jag eller den... Så väl du förmedlar den ensamhet som söker tillfällig tröst i en vänlig famn.
Kram!
2009-07-19

  Carola Zettergren
Rysansvärd känsla förmedlar du med denna..ensamheten kan se ut på många olika vis där i spegeln...ensamheten kan vara mördande!
2009-07-19
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger