Du visste nog inte..
(och inte jag heller för den delen)
vad som dolde sig under locket
det du en gång gläntade på.
Du visade mig glädjen
och fick mig att förstå
att det fanns så mycket mera än
det lilla jag levde och såg.

Jag föll pladask!
Raklång !
utan skydd för hjärtat eller skallen
men var rädd för att misslyckas
rädd för att inte räcka till än en gång, igen.

Du fick mig att växa både som människa och
emotionellt.
Och du såg mig precis för den jag var
sedan den dagen är mitt känsloliv
helt omkullvällt..

Jag ser, jag har sett och jag såg.
Jag kan säga de orden som många bara
säger ändå.
Jag kan säga de där tre orden och du vet
att jag ärligt menar det i varje stavelse.
Även om du inte lyssnar.

Du är mitt livs prisma
Du är regnbågen för mig

även om du inte lyssnar..