Redan medlem?
Logga in
kombinaerad brevpoesihistoria om beroende som slår kärleken i knävecken och får den på fall
Nu är det dags
Ett minne glimtade till och likt asplövet vankelsinglade sig ner i frost som ännu inte isat till sig - som Vendelaus gjorde den gången hon bestämde sig för sista gången. *** Äh jag tar mig en öl.. sa hon, och greppade villigt efter den lämnade burken, som ändå stod där öppnad och övergiven på spiskransen efter makens hastigt påkomna tips från en jobbkamrat. borta var den kvällen. Ja inte fan hade hon knussler för det, tänkte hon, för maken hade tagit ut övertid, igen, och låg pantad med v75 i sänghelvetet tillsammans med den där .. Älskarinnan sen länge, mitt framför hennes egna ögon. öl var det ja.. Jag skiter fullständigt i att det är tisdag, hann fara genom hennes huvud. Nu hade det hänt alltså. Det var dags nu. Väskan var redan packad utifall, taxin beställd och lappen skriven; "Eftersom du inte hört när jag sagt att vi behöver prata, så skriver jag detta: Det skrivna är inte det jag tänkt säga, det sagda är redan stympat av odds, och ditt hörda vet jag inget om, så må din vinst komma och allt blir bra. Jag älskade Dig mer än tillåtet, och lät mig bli ditt fång. Nu knycker jag ölen och döljer gråtet för kärlek blommar endast en gång. Det jag sa var: Hästen - din bäste - rymde ur hagen i går." /Ven-dela-Us apart
Fri vers
av
Pot Pourri
Läst 245 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2009-07-20 12:58
|
Nästa text
Föregående Pot Pourri |