det raggiga skogsdjuret
tuggar i sig mil på mil
slukar asfalt och grus
med sin gröna käft
slukar folk slukar fä
rapar upp en mager teg
en nedlagd bensinmack
ett bönhus
och en icabutik

det sorgfälligt tuktade djuret
sväller rottjockt och grovt
skrämmer vett
skrämmer folk som vet bäst
skrattar sist
när semestern är slut
och älggräset vitnar på hyggestäkten

med skuggor i mungipan
sätter skogsdjuret
i sig betong och cement
bräcker grund knäcker vägg
maler ner
reser högt
skakar grenar mot himlen

slickar i sig en husvagn
från en nermörk mötesplats
i sin hjärtetrakt
spetsar ett bussvrak
med unggran och rost
och välter sig över rådikena
i susande dvala

i hunger

i törst