a bus full of hippies
får min kropp att känna sig som
mississippi
våt av gråt som till en disneylåt
skriver förlåt
i sand sätt mig i brand
skrika lika fika?
marken bryts i bitar
pussel, smussel och springa genom slussen

över brorar och vatten
endast vaken är katten
men det hindrar mig inte från skatten
skratten säger:
jag vill inte bara sättas i brand
utan skapa mig ett eget land
där du tar min hand ibland
för jag vill inte skryta
knyta, bryta av din vackra yta
utan mest av allt vill jag bara
spela fia med knuff, okey?

springer ringer hinner inte
med the bus full of hippies
utan får ta en båt istället över
mississippi
jag kanske framstår som arrogant
men i klackskor är jag en elefant
men på nåt vis är ändå du och jag
lika med sant

för även om jag använder shaskiga
raggningsrepliker
och inte följer med cosmopolitans statistiker
så rodnar du och fnissar
och jag gissar
att du inte missar
ett endast år på urkult,
att din pappa är nån slags konsult
så jag böjer mig fram emot dig hemlighetsfullt
och viskar:
Je suis une petite gaetüe de sucre
och du faller som löv.


vika papper, denna gång till en sten
stryk den mot huden, den är jävligt len
kasta den till söder, träffar din ull
för bakom nästa sluss, finns ännu en tull
maler ner dina kläder, gör nya ark
eftersom att jag krossade din yta, förtjänar du ny bark.