*
Ljusnans flöde
kärlekens källvatten

vårt porlande liv

*
vägen kantad av lila och rosa lupiner
Tidernas väg utefter Ljusnans älv

han läser flora och fauna som andra
läser bibeln

ormbunken sägs vara skogens outsider

han känner av sin rädsla för upprepning
han känner av sin rädsla för upprepning

molnskuggan draperar skogens berg
ett rinnande mörker blir åter solbelyst

likt dockspelarens osynliga trådar
leder och inspirerar hon sina barn

hon rätar upp bilderna

likt en fågelunge i ensamt bo sitter hon
uppkrupen i den svala lädersoffan

deras första kyss var ett avsked
tusenfaldigades i midsommartid

ett flygplan flyger in och ut
ur ett sommarmoln

*
Hon rör sig kattlikt över torget, glider iväg med frenesi.
Hennes integrerade roller blir uppenbara, den sakliga
och nyttiga, den sensuella och hängivna i god balans.

Vi lämnar rosenlunden, styr mot Söderhamn, passerar
Njutånger och Ångersjön, pausar vid Enångers kyrka,
omgärdad av en monumental gärdsgård av stenar.

Funderar på livets oförutsägbarhet; semester, som
en jazzimprovisation man hör för första gången,
temat bekant, solisterna utvecklar sina personliga uttryck,
likt Coleman Hawkins i I´ll Never Be The Same.

*
slutade drömma

lät livets tillfälligheter
komma ikapp mig

såg mötets möjligheter
bröt isoleringens pina

*
hur ärlig vågar någon vara?

det var hennes berättelse
om sina förflutna misstag
som fick honom att fatta tycke

otrohet och svek kan aldrig
tolereras, även om det är vanligt

ofta anklagar man sig själv
när man borde se missbruket
som en brist i en partners
självkänsla, det vill säga, se
någon som behöver hjälp

*
ur ovädret reste sig
en grå fasad av moln

formade till träd

*
familjen humla
menar att de behöver

hela min balkong


* Maglehem

Stenhus, rum mot gården

bolstrade vita sängar
i fönstret spetsgardiner
på karmen två glas rött

tillbaka i tiden

hand i hand kliver de ut
på innergården, hör högfärden
bakom hörnet

finner en egen stig över gräset

på ängen står en avmagrad
ensam ponny i skymningen

han vill visa henne gården
där det bodde målare och musiker

i tidigt 60-tal när Österlen befolkades
av konstnärer som diggade jazzen

de läste aforismer och lyrik
diskuterade konst och liv

täljde egna schackpjäser

mörkret faller tungt över Skåne
de vänder åter till husets värme

en önskedröm blev verklighet

*
slumpgeneratorn
hittar fotografier

han helst vill glömma

*
cyklar i natten
skuggorna jagar ikapp

gatlyktor gömmer

*
låg vaken i natt

regnperioden är här
slagregn mot rutorna

hon berättade
berikande om döden

hur mönster bryts

nu när autopiloten
blivit bortkopplad

fann hon

en dikt för alla
och evigheten

om trastars dialog
en afton i juli

*
av alla bilder
är det svallet efter båten

som ger mig mest

*
den klassiska bonaden
med ålderstrappan stämmer ej

det gick stadigt utför i femtio år,
vändpunkten
kom vid ålderns sensommar

*
försöker tolka blicken
på moderns svartvita porträtt

drömmande kärleksfullt