Javisst gör det ont när "knoppar" rister
Ja - varför skulle annars våren tveka
och benor få en sån lust att leka
att de en dag i stora gapskratt brister

Sen blir det kalt och lugnt och slut är tvister
och mandom mod och morska män de smeka
de nakna kullar medan skalpar bleka
de lysa upp vår värld så mörk och bister

Det är det tecken män av ålder visar
och just för detta kvinnorna dem prisar
för skenet är hans krona uppå verket.

Över späcket spänt inunder västens knappar
de många rundnätta tappar
med drömmar fyllda utav ståndarmärket.

Men kvinnohåret glesnar ock och grånar
och låren fåras och får djupa gropar
på ändalyktor fettet sen sig hopar
och bakom deras ryggar man dem hånar

Så vandra de som världsdelar bland månar
när "stjärnor" små i männens öron ropar
- Kom hit - allt gammalt vi nu undansopar,
din tid är kort - och min jag dig blott lånar.

Men en dag sitter unga rosenknoppen
med vissnade blad inpå bara kroppen
när nya stjärnor från himlen faller ner

Att mansåldern är lång som evigheten
skall av kvinnosläktet svälja den förtreten
att mogen frukt inte har smak av mer?