Hösten anlände nyss
och jag gav mig ut på en promenad
i regnet
som målade ett leende på mina läppar
fastän saknaden sliter i mitt hjärta
och jag glömmer att andas ibland
men du vet
syns inte - finns inte
stämmer även där min sköna
jag är bara så dålig på kärlek
misstar mig allt som oftast

Och du som skulle lära mig
att använda annat än svarta kläder
och tavlan du pratade om att du skulle ge mig
samt alla de där andra lena orden
som du sa för att skrämma bort rädslan
från mina ögon
du hade mig redan då
så du hade inte behövt säga något
alls

Ja
jag svälter mig
medvetet och löjligt
men det är perfektionen i mitt liv just nu
så som annat i ditt
vi var som två dumma
idiotiska magneter som drogs till och ifrån
varandra
under de veckor som var

Var är du i ditt liv nu
undrar jag
och flyr från mitt eget
för att slippa känna vad jag känner
för dig
kallprat på höjdarnivå utan att säga något alls
om någonting

Dina solglasögon ligger kvar
precis där du lämnade dem
när du smet ut från mig den morgonen
då tiden stannade till
och jag gick sönder
utan dig

Kanske betydde det hela ingenting för dig
men jag minns dig
den vackraste av syner
då du satt på min altan och grät till Berlin
varför kom du
när du ändå skulle ge dig av

Och nu är du orolig för onödiga lilla mig
som trasslat in sig i mitt eget öde
ruinerna efter dessa andetag med dig