Med skakiga händer
och blodsmak i munnen
matar jag elegin
som härjar
inom mig.

Några sömntabletter
några kvällar till
bara några andetag till
tills jag kanske orkar
resa på mig
för att ta mig vidare.

Rakbladen sjunger
lockar
till en romans
där de små såren
tystar och förnöjer
längtan
för stunden.

Naglarna mot handflatan
ger mig ork
till att bära hem martyren i mig
men hur länge till
klarar mitt psyke av att hålla mig flytande.