Strider med mg själv
fullkomligt övertygad
om att min sommarkatt
inte inser min mänsklighet
kött och blod
så lätt att förgöra bara man tar sig in
så som han gjorde.

LE
skriker omvärlden
men jag väljer att ha fingrarna i halsen
medan jag knäböjer mig inför mitt öde
utan honom.

Patetiska slaven
för kärleken
därför skyr jag känslor
så trött på att bli bränd
lämnad
ensam.

Straffar mig själv
för de misstag
som jag måste ha gjort
för att bli behandlad som luft
av den
som sa sig älska mig
bara några dagar sedan.


Sjunker ihop
inombords
och klöser sönder
mitt hjärta
orkar inte med dess slag
som ekar i det tomma skalet
som blev kvar av mig den dagen du gav dig av.

Vandrar in i mina tomma morgondagar
försvinner
för att inte förstöra något mer