ditt ansikte är för mycket flykt för lite tårkanaler
är för stora drömmar i dina ögon
och din jävla atmosfär
kväver mig
men alltså: shit
jag är totalt fascinerad, osannolikt viktigt att få
memorera allt det där mellan nonsens och
hudromans
kör mitt selektiva minnesrace väljer de tysta
minuterna när du är i ekot av berättelser väljer
din ryggrad i nattljuset och korta skiffer

du du du och dina ordlågor lyser sönder rummet
när jag jag jag och
mina farhågor växer till en koloss av avfall
skräppartiklar från hud som du påpekar
inte finns på riktigt, men mina ögon ser felen
smyger inte ens när mina tankar ut ut ut
genom ytterdörren

kommer antagligen tillbaka, beundrar dig
faktiskt
studerar dina närvarande rörelser i ögonvrån
medan mitt rörelsemönster visar tydligt
att jag snart kommer gå härifrån, igen

några nerver sammankallar skriker en för alla
alla för en och det är
de rädda som vinner då jag viker undan
rosenknoppar, lämnar bara taggar
för dig
vore du törnrosa nu så fick du sova en tidsepok
tills tusen drömmar får möjlighet att besannas

det finns alltid luckor i tiden där man har
chansen, vända riktning
andas annorlunda andas nytt
jag andas dig i vissa luckor
då skriks det tyst viljan: växthuseffekten attackera
området kring revbenen
snabbt skynda
det handlar om minuter
men lite halvdant, jag önskar
lustfyllda förälskelser men Kär är för mycket
för mycket begrepp för att få
plats inuti mig
(om man nu får önska)