Min sol min sol som går
ner i kväll,

tänder dig min stjärna
dit inga vingslag når,

du vandrar så lysande
bortom alla mina år,

så kärt bortom all tid
förankrad i alla
hjärtats rum,

i sjöns vackra spegel
du och månen under
susande alar

bland alla vassar
så vaggande lugn.

splittras av mjuka vågor
som långsamt äter tiden,

där mina minnen som
finnes i levandet

blir till drömmar dom
är nu kvar bara inom dej,

alla dom mor, far dina vänner
min lilla Lisa alla fästen,

junistenen alla som i en karavan
bland lyckliga dagar,

där allt det stora blir smått
ja allt jag hade allt jag var

in mot min ömma stjärna
bleknar bort.