Jag sluter mina trötta ögon
För att ge mina blödande händer
en chans
att vila

Jag torkar mina tårar
Men en broderad näsduk
Sväljer den hel
Så att mitt hjärta inte behöver
tillverka nya

Bakom tidens vindar
inväntar jag stiltje
Tills mina kärleks souvenirer
jag förgäves ej kan glömma
blåser förbi
och förblir
inget mindre
än ett overkligt blekt minne

Jag sluter mina trötta ögon
och andas ut
suckar tungt
varför varför varför
kan inte dessa tårar
dessa tusen nålar
någonsin ta slut