Ditt jävla as

Min mun brinner

Du är som det gift, som söndrar och förstör
Pulserar genom den fastspända arm
Som dödens dom
en nål i armen
bär

Hat fräser ur mina svarta ögon
Färgar mina kinder röda

Du, egoistiskt äter
ur de givmilda händer
som omfamnar ditt namn
Ditt borttappade samvete
idisslar alla hjälpsamma handlingar
Frossar i en blottad famn

Fy fan! Jag sväljer min egen kväljning!

Du, oförmögen att förstå
De floder av tårar
dina vänner sköljs bort på
Trycker ner, ljuger och förgör
Bryr dig inte
Deras vattenfyllda lungor dör!

Fan ta dig, fan ta dig! Fan fan fan!
MÅ FAN TA DIG!

Min knutna näve
borrar ett hål i ditt fördjävliga anlete
Mina vita knogar
Svider
Skärvor av glas
äter från mitt brustna skin
Varför förmår du inte vara det minsta mild?

Jag faller på knä
framför min egen, trasiga
spegelbild