Alla är vi sökare eller???

Alla är vi sökare. Vi vet inte vad vi söker???

Vi utforskar det okända och försöker hitta rätt sandkorn i mysteriernas öken.......

Det är meningen att denna nål som vi fann i höstacken skall fylla hålet som vi så desperat försöker fylla....

Nu är vi HELA och känner oss speciellt utvalda...

Men var fann vi den/det magiska sandkornet eller nålen???

I kyrkan, bland de intellektuella, i skogen bland älvor och troll, bland goda vänner, i en bok om filosofen Nietze eller en energihealing av en Schaman eller varför inte efter en natts samtale med en gammal vis man....

Fan också:

höll på glömma att det kan vara kärleken till en tvillingsjäl, som självklart kan fylla tomrummet.

Hur känns det då, när "tomrummet" är fullt och du känns som en HEL människa.

Det går väl ändå ikke att beskriva i ord, men jag försöker ändå, det är en fridfull, behaglig känsla av att allt är möjligt och att nuet och ögonblicken är livets viktigast gåta!!!

Äsch!!! Vi säger så här istället!!!

DET ÄR SOM ATT FLYGA UTAN VINGAR!!!

Ärkeängelen