Jag skulle vilja bertätta om en nära vän som
jag känt i många år nu.
Hon är min vän för att vi har så många
gemensamma saker tillsammans,
och kan fjantas om precis vad som
helst när som helst.

Om jag skulle vilja beskriva denna vän, så
tycker jag att hon liknar dessa varelser
i sagan om ringen.
En hobbit, en liten oskyldig hobbit.
Som ni vet så är en hobbit en mystisk
varelse som lever på den positiva sidan av livet,
med familjer och vänner.
De vill helst slippa se den negativa
världen och undvika den avancerade
livet, som bara rör till det för en.

Men det som är det mystiska med just en hobbit är att
de kan vandra tusentals mil, med bara en liten
matsäck och ett svärd, och de vet inte heller
vart de är på väg eller varför.
Men det som gör dem så unika, är att än hur
obehagligt och otäckt den än blir,
så fortsätter de ändå.

Och det är vad min vän har gjort, hon har trostat
de mest otänkbara, fast på ett känslomässigt sätt
så klart! Och det som gör mig så imponerad
varje gång jag tänker på henne,
är att idag gör hon de saker som hon först
trodde var omöjligt.

Hon är den mest starkaste männsika jag vet,
och denna männsika som jag beundrar så är...min mor!