Den röda sommarhimlen brinner upp
och alla minnen förseglas
Hösten drar sina första andetag
och jag vet
att kylan lugnar den brända huden

Där vid strandkanten sitter jag
och iakttar de första flyttfåglarna
Jag vill så gärna följa med dem
men alla flyktförsök är över nu

Himlen glöder så tyst och stilla
men björkens blad har börjat blekna
Sommaren slår sig blodig
i kampen mot kylan
isen
och de röda stearinljusen

Men varför försöka undvika
det oundvikliga?

Jag behöver de fallande löven
som för att ackompanjera sorgen
över stegen jag aldrig tog
och alla de tårar
som ännu brusar runt hjärtat

Min dörr står på glänt ikväll
så att du vet
Jag tänker bjuda in stormen
Låta den inta mig
För att sedan i lugn och ro
kunna förbereda
för våren