johannes talar om
försvinnandets glädje
tomhetens storhet
han talar
om sin kropp
om speglar, träskrin
och sanningen
från en IKEA-stol

i den sena natten får jag nytt sällskap
en fluga går över tangentbordet
den blir brunröd
i skärmljuset

du står plötsligt
bredvid mig
jag känner att jag är en människa
och inte en musca

som ett tidvattens andetag
sköljer du över mig
och in i mig