Jag lider med honom
Varje vardag fem dagar i veckan så möter jag honom på den tunnelbanestation som jag jobbar på
Vad kan han vara
Femtiofem år kanske
En mycket sliten människa
Ser ut som sextiofem år
Minst
Långt och ovårdat brungrått hår har han
Och han har alltid sina hängande gamla slitna jeans och jacka
Samma kläder som han går omkring i, i sex månader ända tills det blir allt för kallt ute då han åtminstone sätter på sig en varmare jacka
Och han kommer hit till stationen varje morgon för att få sin psykmedicin på psykmottagningen
Och han får den utdelad på plats för de kan aldrig ge honom hela burken för att få medicinera själv
Skulle han få den skulle han nog svälja varenda piller på en gång och bara dö
Helt klart
Så illa däran är han
Psykiskt

Jag brukar alltid stanna till och byta några ord med honom när han har satt sig ner i tunnelbanan
Fråga hur han mår och sådär för man kan verkligen se att han mår dåligt
Och varje gång så får jag samma svar
Nä, det är inte så bra
Det är som vanligt
Försöker bara överleva dagen
Gör det någonting om jag sitter på den här platsen
Den är väl inte upptagen heller

Jag svarar
Ta det lugnt nu
Slappna av lite
Den där platsen är bara bokad för dig
Som du ser så är de flesta platserna här tomma just nu, så det är bra för dig att välja och braka

Okej!
Tack så mycket säger han tittandes ner i golvet osäker som han är
Osäker som han i alla fall ser ut att känna sig…

Jag lider med honom……

Ken Cassel
2/9-09.