***

Index


*              *
        *

Barndomsminnen

Från gamla Karlstad.

I. Stadens märkvärdigheter .............................. Sid. 3 - 11

Det gamla postkontoret. --- Kruckenbergs bod m. m. ---
När kungen kom. --- På vestra bron.

***

BARNDOMSMINNEN.

I

***

Från Vår- och Sommardagar.

Minnen och intryck

af

N.P. Ödman.

Senare samlingen.

Första tusendet.
(häftad upplaga)

Stockholm
Fahlcrantz & Co.

Ivar Haeggströms Boktryckeri
1888.

2

***

3
------------------------------------------------------------

               Från gamla Karlstad.

                             I.

           Stadens märkvärdigheter.

Låt oss genast nämna det allra märkvärdigaste, och det är, att hvarken staden eller dess märkvärdigheter vidare existera, ty alltsammans brann upp för 22 år sedan, men det är just detta som gör, att jag vill berätta litet om det, innan det hunnit alldeles glömmas bort. För mitt minne står den gamla kära staden ännu lifslefvande med sina gator och torg och träkåkar, allt så gammalmodigt och smått, att den nya staden, det nya eleganta Karlstad, skulle se ned på honom med förakt och ej vilja kännas vid honom.
         Men jag tycker det är roligt att minnas honom, och
det gör nog också mången af mina gamla skolkamrater.
Eller kunna de någonsin glömma det gamla hvitrappade
rådhuset, den ljusröda, nästan gredelina frimurarelogen, den rödstrukna teaterladan, det stora hvitmålade residenset och Nygrens jernbod och apoteket med den förgyllda örnen, och elementarskolan, och gästgifvargården, och fru Kampffs pension och hela raden af andra lokaliteter, som nu inte ens askan finnes qvar af.
         Men låt oss gå i ordning.
         Och då må i främsta rummet nämnas hvad vi pojkar
betraktade som stadens största märkvärdighet --- och det

***

4        GAMLA KARLSTADS MÄRKVÄRDIGHETER.
------------------------------------------------------------

var naturligtvis >>trevåningshuset>>; ty något trevåningshus fans hvarken i Åmål eller Kristinehamn eller Filipstad --- endast i Karlstad.  Derföre var också det första förslag som gjordes hvarje nykommen skolpojke, när det var fråga om att se stadens märkvärdigheter:  >>ska vi gå ut och se på trevåningshuset>>, och för min del får jag säga, att min beundran, när jag såg det första gången, var mycket större, än den någonsin i senare tider varit, när jag i en utländsk stad gått ut och skådat den ståtligaste monumentala byggnad.  Trevåningshuset var af trä och såg ut som alla andra stora trähus, och brann som fnöske i den stora eldsvådan, men det hindrar icke, att det står odödligt qvar i mitt minne som det märkvärdigaste hus jag såg i min
barndom.
         Men tro inte, att Karlstads märkvärdigheter voro slut
med detta, nej, nu ska' vi just börja beskrifva dem på
allvar.
         Högst reste sig öfver alla de andra det gamla kyrk-
tornet, som var det första föremål jag såg, när jag när-
made mig staden, och som sedan i åtta år på sin stora vidt
i nejden synliga urtafla markerade mina skoltimmar och
loftimmar och i åtta år med malmklangen af sina timslag
väckte i mitt unga hjerta allvar eller glädje, sorg eller mun-
terhet allt efter omständigheterna. Jag mins för öfrigt, att
jag undrade öfver, att kyrkan kallades >>korskyrka>>, ty högst uppe på tornspiran satt icke något kors utan en stor förgyld tupp, som nu gått all verldens väg, men då glimmade som guld i solskenet. Om den tuppen hörde vi underliga saker:  det sades, att den kunde rymma flera tunnor råg i magen. Somliga sade två, andra tre, andra fler; härom slogo vi vad, och dessa vad stå ännu oafgjorda. Och nedanför tuppen, längre ned på spiran, sutto tre gyllene klot i rad under hvarandra, det högsta minst, det lägsta störst, och i detta sista kunde en karl stå rak, sades det, men
inte heller detta fingo vi afgjordt, ty det hördes aldrig af

***

         DET GAMLA POSTKONTORET.                  5
------------------------------------------------------------

på min tid, att någon ville gå upp och profva. Längre
ned på tornet var den så kallade >>altanen>> ofvanför klockorna. Der sjöngo gymnasisterna koraler fyrstämmigt hvarje Kristihimmelsfärdsdag kl. 6 på morgonen, accompagnerade af blåsinstrument; det klingade präktigt ut öfver staden, och i den tidiga morgonstunden öppnades fönstren på alla håll, och yrvakna lyssnare stucko ut hufvudet för att uppfånga hvarje ton. När gymnasium försvunnit, sjöng skolkören der några år, så blef det bara regementsmusik --- och nu, i det nya kyrktornet, hörs ingenting. Alla gamla sköna bruk försvinna:  jag tror ibland, att de brinna upp med de gamla städerna.
         Hur tankarne flyga, kan jag ej förklara, men nu flögo
de från kyrktornets altan direkte ned till det gamla post-
kontoret, och det fastän detta ändå inte brann upp --- men
det var i alla fall på sin tid en märkvärdig företeelse. Först
och främst låg det alldeles borta i en utkant af staden vid
slutet af den långa Strandgatan, på vägen till >>Sjötull'>>.
Detta var för resten ett mycket helsosamt läge, jag menar
för dem som skulle gå dit med bref, ty det gaf en ordentlig motion, och det fingo vi skolpojkar, som bodde inackorderade i familj, allra mest erfara. Att skickas >>till
posten>> var nästan att göra en långresa: och för mig under
de första terminerna, då jag ännu var en pys på åtta nio
år, var denna färd icke heller utan sina äfventyr, ty jag
var alltid tvungen att passera nära förbi ett par fönster nere
vid Strandgatan, der några på duk målade gubbansigten i
naturlig storlek, stälda som ett slags jalousier tätt in på
rutan, stirrade så förfärligt lifslefvande på mig, att mitt unga blod isades. Der bodde nemligen den bekante artisten
(sedermera skriftställaren) kapten Liljebjörn, och det var han som stälde ut dessa farliga gubbar i fönstret. Men post-
kontoret var äfven märkvärdigt i andra afseenden än det
aflägsna läget. Det låg inne på en gård eller rättare i en
trädgård, och der stod man ute i trädgården och knackade

***

6        GAMLA KARLSTADS MÄRKVÄRDIGHETER.
------------------------------------------------------------

på en liten jernlucka, och när så denna med ett gnisslande
ljud öppnades och man fick se en stor näfve midt i luckan,
så passade man på och stack dit brefven och kopparslan-
tarne, och hade man inte då jemna pengar, så dundrade
en grof röst derinne som från en gammal arg kommendant,
och en sådan fans väl ock innanför. Jemna pengar! Det
var minsann inte alltid så lätt, då somliga bref kostade 2
skilling banco, andra 3 skilling banco, andra 6 skilling banco och andra, som inte skulle längre än till närmaste landsbygden kanske bara 6 styfver. Väl hundra gånger, i ur
och skur, i köld och hetta, var jag till den luckan och
stack bref och slantar i den näfven och hörde den rösten,
men aldrig såg jag någon menniska. Det var i den gamla
goda tiden, då det hvarken fanns frimärken eller öppna
postkontor, och hela postverket var som en förseglad hem-
lighet. Det lilla postkontoret, ett rödmåladt envåningshus,
står visst qvar ännu --- fast det nu användes till annat.
         Och om vi nu skulle säga ett ord om stadens märk-
värdigare gator, stadsdelar och platser, så vill jag först på-
minna om den förnämsta gatan af alla, med nästan idel
tvåvåningshus, den som ledde från det ännu qvarstående
gamla Gymnasiihuset * rakt ned till torget, och som
gymnasisterna alltid vandrade fram, när de vid högtidliga
tillfällen skulle sjunga framför residenset. Vid denna gata
låg apoteket och sockerbagareboden och boklådan; men det för oss skolgossar oförgätligaste af allt hvar Kruckenbergs bod.
Det var den mest florerande bod i staden, och de goda
krukrussin och krakmandlar och det utmärkta >>bröstsocker>> eller, som vi kallade det, >>brö'socker>> vi der fingo köpa, när vi fått en tolfskillingssedel hemifrån att köpa >>gass>> för ---
glömmer jag aldrig; och alltid fick man lite på köpet, och bodbetjenterna nickade så vänligt åt oss skolpojkar, så fort vi stucko in hufvudet genom någon af de två dörrarne, ty
Kruckenbergs bod hade två dörrar i bredd ofvanför den
-----------------
      * Närmare beskrifvet i förra delen sid. 3I.

***

         KRUCKENBERGS BOD M. M.                     7
------------------------------------------------------------

höga trappa som ledde dit, och det var den enda bod i hela
Karlstad som hade det. Och om man kunde föreställa sig,
hur sjelfva luften i denna bod var mättad med russin- och
sviskondoft och mycket annat, så att denna behagliga blandlukt på det angenämaste sätt slog i näsan, så fort man öppnade dörren! Och derför hände ofta, att den som inte
hade något att köpa, dock gerna följde med in i Krucken-
bergs bod bara för den doften. Det var ändå något.
Och sjelfva namnet Kruckenberg, som kanske mången ej
tycker är så vackert, har ännu på mig en så ljuflig effekt
att det käns som krukrussin och krakmandel i munnen,
bara jag nämner det. Men det der förstår blott pojkarne
från 40-talet.
         Parallelt med Kungsgatan gick Tingvallagatan med
gästgifvaregården och frimurarelogens källare och alla deras hemliga lockelser för gymnasisterna; och gick man längre bort åt det hållet, så stötte man till slut på den stadsdel längs i söder som kallades >>Näbben>>. Med detta namn förstodo vi skolgossar egentligen den längst bort belägna gatan på detta håll, och den hade vi en förfärlig fruktan för, ty här var alla stridslystna gatpojkars egentliga stamhåll. Fingo dessa här syn på >>fårben>>, som de kallade oss skolpojkar, så blef det genast slagsmål; och det ansågs derför som ett stort hjeltemod att efter skymningen våga sig in på denna gata. Ja, det var vågsamt midt på ljusa dagen. Stundom gjorde dock skaror af skolpojkar riktiga härnadståg till Näbben. Och hvarifrån kommo dessa skaror?
Jo, från motsatta ändan af staden, den norra, ty här vid
den parallelt med Kungsgatan löpande Herrgårdsgatan låg
stadens >>quartier latin>> med alla dess skolgossehem, främst magister W:s med sina många inackorderingar och vidare en hel hop smärre, som grupperade sig kring detta som planeterna kring solen, och tapprast af alla voro faktor J:s och enkefru G:s och garfvare W:s och garfvare L:s pojkar (ty garfvare fans det här godt om) --- och när stridsropet

***

8        GAMLA KARLSTADS MÄRKVÄRDIGHETER.
------------------------------------------------------------

ljöd:  >>ska' vi gå till Näbben och slåss?>> då väpnade sig
alla dessa med käppar och daggar och tågade i väg mot
söder, och det aflopp aldrig utan heta bataljer och stryk
på båda sidor. Ibland uppkom då en allmän panik bland
skolgossarne:  det var vid ropet >>det kommer gesäller!>> --- då bar det af i vild flykt. Men hördes derpå ett annat
rop >>det kommer gymnasister!>> så återstäldes genast ordningen igen. Både >>Näbben>> och >>Herrgårdsgatan>> och alla gator som lågo emellan dem försvunno till aska i den stora branden och dermed ock de gamla berserkatågen --- och de må gerna vara försvunna. Jag håller ej på allt gammalt.
         Och nu, på tal om Herrgårdsgatan och de många
garfverierna der, vill jag ock påminna om det nedanför
denna gata längs elfven liggande s. k. >>garfvarelandet>>, och detta ej för den doft af bark och hudar som det spred
kring hela denna stadsdel, utan för en annan märkvär-
dighet, nemligen det famösa dricksvatten, som här upp-
hemtades för alla hushåll i närheten. Ett mustigare dricks-
vatten har säkert ingen gammal stad haft. Det sades på
min tid i Upsala, att studenterna af Kalmar nation ej
tyckte om det klara, friska S:t Eriksvattnet i universitets-
staden, emedan >>det ej hade någon smak>> --- >>tacka vet jag Kalmarvattnet>> sade de, --- men hade de fått pröfva på det vatten vi hemtade vid Garfvarelandet i Karlstad, så hade de nog blifvit belåtna, ty det hade smak så det förslog, och kraftigt var det också och i viss grad nä-
rande med. Om Karlstadboarne ännu dricka sitt elfvatten
vet jag icke --- men säkert är, att det på den tiden var den
åtminstone för främlingar mest öfverraskande märkvärdighet staden hade att bjuda på.
         Och låt oss nu skynda derifrån till dess öfriga märk-
värdigheter.
         Tvenne platser inom stadens tullar hedrades med nam-
net torg:  det ena, fullt värdigt sitt namn, var det egentliga

***

            NÄR KUNGEN KOM.                              9
------------------------------------------------------------

>>torget>>, det andra, mindre värdigt namnet, var >>Salttorget>>, der det endast låg magasin.  Det förra, som jag här endast vill uppehålla mig vid, hade ungefär samma läge som det nuvarande stortorget, och var prydligt nog:  der låg utom trevåningshuset och frimurarelogen och flera andra stora hus, det gamla vördnadsvärda rådhuset af sten med sina jerngaller för fönstren i bottenvåningen och sina öppna hvälfda ingångar, der jag så ofta sett de tvenne stadsbetjenterne, den smale och den tjocke, föra in fulla bönder; och der låg äfven det stora hvitmålade residenset med sitt vapen i frontispicen och sina båda flyglar --- det hela en rigtigt ståtlig syn, åtminstone för den som kom från Åmål.
Här var det kungen stannade, när han kom till staden.
Här var det vi sågo honom i fönstren, här var det vi hur-
rade för honom. Och den gamle hvithårige landshöfdingen,
som här residerade, huru vi skattade honom lyckligare än
andra dödliga vid dessa festliga kungabesök. Han hade
ju den förmånsrätten att få möta kungen vid gränsen, åka
i hans svit och sedan hysa honom hos sig och titta på
honom så mycket han ville, under det vi andra bara fingo
stå utanför och hurra. Men det var roligt det också, ja
alldeles obeskrifligt. Och, hur jag mins, med hvilket intresse
vi hörde, att landshöfdingen rest till gränsen för att möta
kungen, och hur jag mins spänningen i våra sinnen hela
den dagen kungen väntades och vår vandring i folkhvimlet
upp till skolbacken för att se de första vagnarne komma
på vägen från >>Östra bron>>, och så denna ifver, när de
syntes, detta hurrande af misstag för >>köket>> eller för
någon af hofherrarnes vagnar eller för landshöfdingens vagn, och så sist de dundrande kanonskotten från Sandholmarne, rullande som en åska öfver staden, när vår kära kung Oskar I kom sjelf, och det oändliga jublet och trängseln och glansen af marschaller och eklärering på gator och torg och oset af beck och blåner och krutrök --- och regementsmusiken och gymnasistsången och >>skyldra gevär>> och alltihop ---

***

I0         GAMLA KARLSTADS MÄRKVÄRDIGHETER.
------------------------------------------------------------

det var ändå något utomordentligt, något bedöfvande, be-
rusande, oförgätligt för oss pojkar. Och hur vi hurrade med, när den folkkäre kungen med de manliga dragen visade sig i residensets fönster! Ja, jag tviflar på, att det nya vackra Karlstad med sina jernvägar och hela sin moderna apparat någonsin fått vara med om något så gammalmodigt och jublande festligt som det der.
         Men låt oss nu tala om sjelfva torget utanför, ty det
hade också sin märkvärdighet för sig. Jag talar hvarken
om de lifliga torgdagarne eller om Persmess marknad. Nej,
det var något annat. En viss tid hvarje vår förvandlades
detta torg under de ljusa vårqvällarne till ett slags societets-
salong. Det var, när befälsmöte pågick i Karlstad. Då
spelade regimentsmusiken hvarje qväll utanför residenset,
der öfversten för tillfället hade sitt qvarter, och torget vim-
lade af löjtnanter och andra officerare i paraduniform, som
i sällskap med stadens finaste unga damer promenerade
under musiken af och an, längs öfver torget, konverserande, koketterande och kurtiserande. Hela stadens salongsverld var på benen:  det var en fullständig, glänsande >>fåfängans marknad>>. Då försummade heller aldrig vi skolpojkar att vara närvarande och lyssna till musiken och gapa på de fina herrskaperna. De bland damerna som dessa våraftnar mest tilldrogo sig uppmärksamheten både af löjtnanterna och oss (fast vi fingo hålla oss på afstånd) voro öfverste M:s ståtliga döttrar. De voro in summa, tio à elfva stycken, och åtminstone öfver ett halft dussin af dem voro vid denna tid
uppväxta och med vid dessa salongstorgdagar --- alla res-
liga nordiska Ingeborgsfigurer, de ståtligaste bland de ståt-
liga, och kring dem svärmade och glänste det alltid ett helt
stim af officersepåletter och gula skärp. De blefvo också,
det må här tilläggas, alla gifta, flera af dem redan under
min tid, och dessa bröllop voro verkliga folknöjen för hela
samhället och återkommo hvarje höst under de sista åren
af min skoltid. Då var hela staden i rörelse och man

***

            PÅ VESTRA BRON                                 II
------------------------------------------------------------

strömmade ut till öfverstens vackra egendom utanför vestra tullen för att >>se bruden>>. Der var parken eklärerad med marschaller och kulörta lyktor, och det hurrades och sköts med kanoner och jublades som om kungen hade varit i staden. Och brudarnes far, den gamle ståtlige öfversten såg också ut som en kung --- om den saken får tagas med i räkningen.
         Utom torget fans också under den vackra årstiden en
annan af ungdomen särdeles omtyckt promenadplats, och
det var >>vestra bron>>, den gamla träbron som ledde från vestra tullen öfver elfven in till staden. Här på de breda trätrottoarerna flanerade stadens lejon om vårqvällarne, här rökte de äldre skolpojkarne i smyg sina första cigarrer, här midt på bron stodo gymnasisterna i tät klunga vid högtidliga tillfällen eller annars under vackra qvällar och sjöngo >>Stilla skuggor>>, >>Se dimman hvälfver sig från fjällens topp>>, >>O, yngling om du hjerta har>>, m. fl. gamla kända sånger, och då vimlade hela bron af promenerande skuggor, och en och annan af skolgossarne togo tillfället i akt att med fina kavaljerslater och bildade samtal aktningsfullt närma sig någon af skönheterna från fru Kampffs pension.
         Och med detta aftonsvärmeri på >>vestra bron>> slutar jag nu min lilla rond i den gamla staden. Mycket annat märkvärdigt kunde visserligen vara att påminna om, men det här kan ju tills vidare vara nog för den som inte är
Karlstadbo.

N.P. Ödman 1884

LPWJ transkription 03/09/09

Se även:
Tidningar är manodepressiva rollercoasters; böcker är idealist-utopiska peptalkers (ett Förord av N.P. Ödman som passar i nutid tillika)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=976403

Om mina trakter under samma tid:
"Sängstu Pelle" - eller Varför Jag är som Jag är... I - V
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=934359
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=934477
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=934523
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=934595
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=934627