Endast om natten får jag ha dig
dina fingrar i mitt hår
medan åskan vältrar sig ut över taken
och himlen är ett djur, molnen klor och våta pälsar
när du kurar dig intill mig, låter huden mumla
solbetygelser och gamla sorger
din svaga andedräkt en doft av våt viol
du är min storm,
endast om natten får jag ha dig
dina sorger som ett sår
mina händer kring din midja
så hugger en blixt genom himlen
och i dess efterdyning är du återigen borta
lakanet skrynkligt, ett fönster på glänt
stormen mojnad
i denna morgon vaknar jag
som i en famn
persiennstrimmor längs ögonlocken
händer som famlar efter minnen