Året var 1969 jag hade nyss börjat i skolan, 1 år tidigare än de andra bara för att. Jag var för smart, eller nåt… Det blev så, läkarundersökning innan och… Jag gick i skolan med Kjell, Jan-Erik, som jag kände sen förr, men även en drös nya namn, från andra områden. Kjells morsa var sträv, men ganska snäll. Köpte man blandat godis på Sjöbacken där hon jobbade så fick man alltid lite extra.

Hans syrra var ihop med Ulvsta-token, det ryktades om att han kört 200 med sin ”rallykadett” och de gick vilda historier om hur fort han kört in till BB när de fick barn, ja eller på vägen dit så skulle de få. Han hade en bl rally kadett med mattsvart huv, och svarta fartränder, en vild bil, de var en sån eller en SAAB 96 som man önskade sej. Ja då alltså, när man var liten. Nu var det så att man ofta var med Kjell, oftast hemma, men ibland, hos han. Och en av gångerna vi var där, för hemma fanns ingen TV då, så var det månlandning på gång. Den första månlandningen, världen höll andan och, livet var på en skär tråd, för dessa. Men de visste inte vi, vi hade ingen aning om detta. Efteråt så talades det om att ”de kan åka till månen men inte göra en riktig osthyvel” eller ”men inte göra en bil som inte rostar bort” eller nåt liknande, det viktiga var månen och dess landning, och att de kom hem….

Men där, framför TV:n satt Kjells vidriga far, han var verkligen vidrig, 10 år senare drygt så skulle han dömas för mordet på en 9 årig flicka. Vi var 6-7 år då… Men jag minns ännu ögonen då Kjell sa att ”det verkar damma där” och svaret var ”de kan inte damma där för där finns ingen luft din dumma djävel”. Ja så ”dum” han var bara 7 år och inte ”begrep” bättre. Men bilden var dålig, verkligt dålig, vi såg den vi såg och imponerades fast vi fattade nog inte hur häftigt det var… ”En man på månen”…. Surgubben som var Kjells farsa satt och såg, vi satt tysta och såg, men det var otrivsamt med den påtagliga elakhetsmannen, så vi gick sen, vi såg inte klart på det hela… ”Mördarkandidaten” satt kvar när vi gick, det ryste i kroppen men man anade ändå inte att, de skulle kunna hända nåt sådant sen.

Nåt år senare så jagade han oss bröder med yxa för att vi fiskade på hans brygga, bryggan som stod på allmän mark, såg han som sin, för han byggt den. Vi var smågrabbar som stod på den och fiskade, flera 100 meter från det hus han hyrde, som inte heller det var hans, och dumheten stod sej högt i tak där. Men det man alltid minns hos honom var, ögonen. Svarta ögon med nedfällda ögonbryn, svarta elaka opålitliga ögon med sina onda blickar som liksom strålade ut. Och då var han ändå farsa till min kompis…

Man har undrat ibland, hur gick de med Kjell framöver, en far som är mördare kan inte va kul, speciellt inte om han dödar en liten flicka, hon var visst 9 eller möjligen 10 år, d¨å hon berövades sitt liv av mannen med de svarta mordiska ögonen. Han som en gång jagade oss med yxa, kallade sin son för ”dum djävel” och alltid utstrålade denna ondska…

Finns det ett helvete, så hamnar såna där…. De där, som är så, vidriga så hela ens kropp känner av det, som tur är så är det sällan man möter sådana….