Jag vaknade av att det skramlade i köket. Jag hörde hur släckten pratade utanför rummet.
Min födelsedag. Jag låtsas att sova när de kommer in. Jag ser hur många presenter det är, stora.
tiden rusade iväg och snart var jag tvungen att gå till skolan. Inga av mina kompis syntes till i korridoren. Jag gick upp till lektionen. Efter skolan, klockan halv fem var det badminton.

Jag gick på badmintonen ändå, trots att det var min födelsedag.
Mamma ringde mig efter träningen och berättade att jag skulle få sova hos min moster och morbror under natten. Jag frågade inte varför. Mamma klagade alltid på att jag frågade för mycket.
Jag gick hem, packade och ringde Kicki för att hon skulle hämta mig.
Hon kom om fem minuter. jag stod där ute på gatan svettig, fettigt hår och med en axelväska.
- Vad är det som har hänt? frågade jag Kicki när hon hade kommit.
- Morfar har blivit sjuk.
När jag hade kommit till dem duschade jag och började sedan träna på matten, eftersom vi hade matte prov nästa dag. När jag hörde kicki sitta och prata i telefon med min morbror som hade åkt ner till Sunderbyn för att han hade fått en svår hjärtattack.
Jag fällde en stor tår, som jag lät rulla ner för mina kinder. Jag glömde bort att det var min födelsedag, jag fick välja mellan makaroner och korv eller hamburgare. Jag tog makaronerna, med sedan medan jag åt kom jag på att jag hade ju min födelsedag idag.
Jag lade mig och nästa dag hörde jag att han hade klarat sig. Jag började hoppa omkring av glädje.
Min morfar, som hade fått en svår hjärtattack, och andra svåra sjukdomar, en mycket känd konstnär, hade klarat sig!
När jag gick till skolan glömde jag bort allting. Men när jag hade kommit hem. Familjen åt middag, men efter det ringde det. Morfar hade blivit sjuk igen. Mormor, morbror, mina två mostrar, mamma, pappa, ja alla vuxna åkte ner.
Mina kusiner som var ungefär 20 år fick ta hand om oss.
Min kusin Isak och min storebror Nils satt och spelade dator. Och snart ringde mamma till Cecilia. Isak hörde darret i hennes röst, och brast i gråt. Jag hörde honom. Jag låg och läste en tiding och snart började jag också att gråta. Nils hörde att Isak grät började han att gråta. Alla visste vad som hade hänt.
Morfar hade dött.
Cecilia ringde Simon, hennes lillebror när han hade fått reda på vad som hade hänt började han att gråta, han också. Det var den första gången, under mitt tolvåriga liv jag hade sett både Cecilia och Simon gråta. Alla grät. Vi började att prata om vad han hade gjort under sitt liv. Cecilia och Simon berättade vad deras föräldrar hade berättat om honom. vi både skrattade och grät. Klockan ett drack vi varm choklad och somnade, alla somnade i mamma och pappas dubbel säng.
Cecilia hade varit vaken tio minuter innan mig. Jag vaknade klockan tio i åtta. Jag hade fortfarande en chans att gå till skolan, men det ville jag inte.
Samma dag, så åkte vi upp till min moster och när jag träffade alla av resten av deras familj började vi gråta igen. Sedan när jag hade åkt hem igen kom mina två kompisar och berättade vad de hade hört.
De brukade komma förbi varje morgon så att vi kunde gå till skolan tillsammans, men när hon hade gått upp hörde hon vad Cecilia hade berättat. Sedan så bad hon och Linnea att göra några kort. Emma och hon kom för att trösta mig, de bad mig berätta allt som hade hänt. Jag gjorde det och mycket snart efter att jag hade kommit genom halv historien började jag att gråta.



Än idag sitter och och gråter över hans plötsliga bortgång. Nu när jag skrev detta rullade mina tårar ner för mina kinder. Det finns inget som kan läka djupa sår i hjärtat.