Tiden skyndar fram,

Ibland känns det som att jag går framför den

Och ibland att jag stannat och den springer förbi.

Tänk att det snart gått ett år

Då brukade jag vakna

Komma nedspringade för trappan

Tjuta god morgon av lycka

När jag såg att du hade vaknat även den dagen.

Delade mina tankar

Lät dina sköra axlar ändå bära bekymmer

När jag sa förlåt sa du ändå

Att det är vad pappor är till för så länge de lever.

Oset av stekta köttbullar

Mitt i natten

Väckte aldrig din misstanke om att vi skulle

Överraska med en sista jul

I början av oktober, den sjunde

Framför dina sovande ögon och morfinbedövade kropp

Satte vi fnissande upp glitter i taket

Adventsljusstaken, tomtar

Och mamma ställde fram granen.

Utomstående skakade på sina huvuden av beundran och förundran.

Du svetsade oss alla samman

För vi som lever kvar

Bär fortfarande de banden som växte sig starkare.

Den oändliga kärleken

I minnet utav dig.