Utanför sitt fönster ser pojken hur nattens mörker, sakta likt ett täcke lägger sig över hela staden. Under gatulampans dova belysning ser han hur höstlöven faller från träden. Svävandes, lätta som fjädrar, faller de mjukt på den hårda asfalten.

Innanför pojkens fönster sitter han ensam i ensamheten. Allt som hörs i tystanden är pojkens tummar som klickar runt på mobiltelefonens tangenter, i sitt sökande efter lite värme i telefonboken. Men han har bara nummer till spöken.

Inuti mobiltelefonen har han kontakter han tappat kontakten med. Han har sina vänner han sällan träffar nykter. Han har sin kära familj som ligger och sover under sina täcken. Sedan har han sin far, sin älskade pappa som inte finns kvar.

Pojkens tummar stannar upp i sitt sökande, när hans ögon ser hennes namn. Flickan han älskar. Pojken ler och blir sådär fånigt varm inuti. Han känner hur hans hjärta slår fortare och fortare. Pojkens händer darrar av nervositet, han känner sig som ett barn på julafton. Tänk, ett klick och sen kan han få höra hennes röst igen.

Men han vågar inte. Nej, han vill inte störa eller vara till besvär. Han vet ju inte ens vad han skulle säga.

"Hej, det är bara jag, du vet, han som älskar dig."

Utanför pojkens fönster hör han hur det smattrar på taket. Han blickar ut mot himlen och tänker att det kanske är månen som är ledsen. Pojken vinkar mot månen, och med saltstänk på sina läppar viskar han tyst;

"Vi är nog lika ensamma, du och jag..."

Innanför pojkens fönster ligger han slutligen i sängen. Tyst i tystnaden. Nu hörs inte längre klicken från mobiltelefonen. Den har pojken stängt av. Och om han tänker efter så kanske det aldrig fanns några spöken i telefonboken. Kanske var det pojken själv som var spöket egentligen.

Med den insikten kramar han om sin kudde hårt. Pojken försöker hålla emot, men han står chanslös inför sitt hjärtas tårar. Den natten grät han ur sig all den kärlek han burit i sitt hjärta, tills det blev helt tomt.

"God natt, månen.."

Snyftade världens ensammaste spöke, innan han till slut somnade med en kudde i sin tomma famn.