Tar på mig en långärmad tröja
för att dölja spåren
från träffarna...

Missarna ger bara känslomässiga blåmärken.


Jag har hellre armarna fulla med
gult
blått
grönt
rött
och lila

än själen sargad till tårar
av din vilja att göra mig illa
och oförmåga att nå fram.


Inte ens det kan du ge mig
de stunder det är som värst
förblindad av ilska
förtvivlan och sorg

slår du förbi min kropp
och träffar istället
min själ
som sörjer sin oförmåga
att finnas där för dig

att ge dig lindring genom kött mot kött.