Har mina ord i dina tankar förvirrat sig bort,
eller finner du mig inte tillräckligt viktig?
Jag gråter över orden som fyller boken och
den djupa sorg att förlora sin kärlek bränner
hårt och djupt i mitt hjärta och jag tänker på dig,
vackra människa, du är så öm och fin och jag
älskar varenda själkant som klär din befinnande.

Men jag vet,
att vi är samma men av annan sort,
för vi är både osorterade själar.
Svider när du inte förstår eller ser,
för när du håller om mig med kärlek
håller du i mig alldeles för hårt,
och när lägger dig intill mig,
andas du in min luft och kväver mig.

Jag älskar dig, vackra människa
och jag önskar jag var som du.