tänk er ett barn som gror och växer inom kvinnan som bär på de i nio månader i värme och totalt mörker det blir en väldigt stark kontrast till den sterila miljö den föds till i vita och kalla miljö och man har höge och vänster hjärnhalva och i bakhuvet en minnes bank där det starka sterila ljusa miljö blir det först minnet som läggs i minnes banken med tiden så växer barnet och upplever olika saker och lär sej livsnödvändiga saker för att överleva i denna värd och fyller ut sin hjärn kapasitet med olika information och någon stans på vägen så händer en olycka eller något där han får en nära döden upplevelse och dom som råkar ut för det här jag är en av dom säger att dom ser sitt liv passera i revy och sedan ser dom ljus skenet eller ljustunen men jag tror eller som jag har funderat till att deras hjärna tömmer informationen att deras liv passerar i revy och när dom ser ljustunnen eller ljuset egentligen är det första dom såg men att dom inte kunde identifiera det för dom inte hade den kapasiteten som nyfödda så det sista dom ser är egentligen det första vid födseln jag vet inte vad jag ska tro för när jag dog såg jag aldrig ljuset och mitt hjärta och andning stog stilla i minuter men det märkliga med den situationen det är att hon som räddade mej är född på samma dag fast hon är äldre