Jag vänder min rygg med föraktfullt flin
Jag lägger dövörat till, ditt äckliga svin
Jag stampar och begraver din vidriga kropp
Jag klampar och skaver från tå upp till topp

Tårar som rinner rinner mig av
Om du försvinner så blir jag glad
Låt själen darra, sen dö och försvinna
Säger du nej kan jag dig tvinga

Ser du din egna obetydlighet
Jag kan visa vad du ej vet
Att du är mindre än ingenting
Ett värdelöst väsen, en felsatsning