"Mamma, snälla kan du ta ner månen åt mig?"

Jag gjorde allt jag kunde. Jag försökte att klättra upp till molnen, men jag föll ständigt ner. Jag kastade lasso, men knöt för dåligt och repen landade tungt på asfalten. Jag skrek till månen att nu jävlar, "tappa balansen och fall ner!!", men inget hände.

"Mamma, snälla kan du hämta solen åt mig?"

Jag började att gråta när du bad mig, men jag försökte. Jag höll mig vaken hela dagarna. Jag ställde mig på tå och letade efter ljusa stunder. Men sen insåg jag att det inte går. Jag kan inte bära solen och hela  universum på mina axlar, jag är ledsen, men det går inte...