Jag har ett foto på mig själv
när jag spelar enslighetens dystra vals
helt naken under rymdens kalla stjärnor
nedanför det fönster
där min kärlek bor

Varför denna enskilda entoniga vals
så helt i onödan
så helt i avskildhet
när vägen till ömsesidighet
och målet för dess längtan är så nära

Därför att stolthetens klor
har slagits så hårt i detta magra bröst
att det blir enklare att lida och fördraga
än att sluta ljuga och försaka
enklare att gnissla på en enskild melodi
än att sjunga i gemenskapens förtroliga kör

Hör min vals
hör hur jag ljuger för dig
Jag är stark och oberoende
så självförsörjande lycklig
Jag längtar inte in i din famn
och din kärleks slösande behag
Hör min förljugna vals