... som just för stunden
får mig känna mig bunden
till att ens försöka vare sig
att förändra
eller
att göra om
någonting
av överflödet
av allt det
som stör min verklighet ...

... här och nu ...

Utom möjligen
just du ...

Men nu och här
befinner du dig där
någonstans 
där jag just nu inte är ...

Den närvarande frånvaron
av dig
häromkring
allt det som omger mig ...

... upptar en stor del
av alla de tankar och funderingar
som rör sig inom mig ...

Du fattas mig!

Önskar du vore här hos mig
nära, nära tätt intill ...

Ty dig förutan dig
känner jag blott bara
hur avgrunden inom
blickar tillbaka
och sakta men säkert
successivt slukar
det som ännu finns kvar
av allt det som en gång var ...

... det essentiella 
och i särklass speciella
som gjorde och så än gör
att vilken som helst av
alla de dig
som jag normalt brukar
kunna känna 
skulle kunna vara 
den dig som ämnad för mig ...

... ännu kan vara och förbli
stolt över det vi
som skulle kunna bli
om jag vore tillsammans med dig ...

Behöver dig ...

... här hos mig ...

Dig som känner 
att det jag förmedlar
når ända fram och berör
det där speciella 
och synnerligen essentiella
inom dig
som får dig att känna
att jag är minst lika ämnad för dig

och att jag så ock fattas dig
eftersom du jämväl behöver mig ...