Melodi; Var jag går i skogar, berg och dalar

Hur som helst och aldrig mitt emellan,
kors och tvärs men nästan utan slut.
Långt ifrån och gärna mera sällan,
kanske just när det ska bli debut.
Efteråt, precis i första början,
och när sista ordet blivit sagt,
tog det skruv, men fastnade i sörjan.
Hela rubbet var intakt.

Men det mesta går att eftersträva
om man bara lägger manken till.
Tag ett spadtag, sluta aldrig gräva,
då kan all din möda gå till spill.
Sedan kommer omkostnadsaspekten,
sista chansen som har spårat ur.
Tvärtemot den påstådda effekten,
går det runt i ur och skur.

Ingenting kan någonsin fördömas,
någonting är bättre än förut.
Gamla oförrätter brukar glömmas
sent omsider inom en minut.
Och när allt har ordnats till det bästa
kan man lita på att det blir fel.
Det är då man tar sig en siesta,
Nöjer sig för egen del.

Därför är det dags att observera,
låta tiden läka alla sår.
Faller en så faller säkert flera
medan lärkan sina drillar slår.
Om det ändå slumpar sig så illa
att det artar sig till ett slags skämt,
gäller det att inte sig förvilla,
låta udda vara jämt.