Om meningen med konst är att skapa reaktioner –  
är även sådana dikter som gör läsaren generad å dina vägnar
– just – konst.

Det fanns en man som var väldigt skuldtyngd. Han gick med tyngda nedtryckta axlar och slokande huvud, vart han än skulle. Bröstet var insjunket och stelt. Läpparna var mestadels pressade ihop till smala streck, och ögonbrynen var spända så att näsan veckade sig.

För det första var han full av ånger av olika skäl – saker som han sagt och gjort, men inte borde ha sagt eller gjort, eller ännu värre; saker som han borde ha sagt eller gjort, men inte kunnat eller vågat säga eller göra.

För det andra hade han också dåligt samvete, för allt han lovat att utföra, men ännu inte utfört, eller sådant som han borde bett om ursäkt för, men som fortfarande hängde i luften mellan honom och hans medmänniskor. För det tredje var han skyldig banken pengar, och den ägde mer än halva hans hus och nästan hela hans bil.

En dag kom mannen på en världsidé. Han skickade sin världsidé till FN som genast kontaktade världens alla nationer. Inget land var emot den – tvärtom – den hyllades för sin genialitet.

Redan efter någon vecka initierade man hans världsidé. På led, som inte verkade ta slut, vandrade tusentals människor i alla städer, över hela världen, och tog varandra i hand och bad om ursäkt. Storbildsskärmar fanns i varje gathörn, och där visade sig representanter för alla nationer, och ämbetsmän från de internationella samfunden, och kommenterade händelsen. Då och då, bad någon av dem ödmjukt om ursäkt, för alla slags tveksamheter som nationen hade ägnat sig åt. Till och med diktatorer förläts och fick amnesti, och fördes därefter till en bevakad ö.

Folk ringde, eller skickade mejl, till varandra, och bad om ursäkt för allt de lovat att göra, men inte gjort, och alla mejl besvarades av alla, att allt var glömt och passerat, och nu kunde de alla gå vidare, och att allt skulle säkert lösa sig ändå.

När tidpunkten var inne, räknade folk ner sekunderna, och när nedräkningen kommit till noll, tryckte alla finansinstitut över hela världen, på en knapp, och alla ekonomiska skulder – överallt – sattes till noll.

Ingen, vare sig det var nationer, företag eller människor, stod längre i skuld till någon annan. Varken känslomässigt, i utlovade tjänster eller i pengar.

Världen var nollställd.