jag står på ena sidan av staketet

det är vitt nymålat och väldigt högt

allting försiggår på andra sidan

alla människor som pratar och skrattar

alla spel lekar och diskussioner



jag står avstängd utan batterier

utan kunskap om sociala färdigheter

uppvuxen i en dysfunktionell jordkällare

ibland kan jag förstå det som sker

ibland tar det år att bearbeta



i ett rum utan gränser utan ljus

fanns taggtråden uppspänd överallt

högt och lågt och i rullar på golvet

trodde jag var orsaken till mina skador

jag skyllde på min blinda klumpighet



jag står på andra sidan staketet

alla människor är bakom min rygg

står och blundar lyssnar försöker förstå

ibland kan jag följa med i det som sker


det är dags nu

att vända mig mot livet

att vända det gamla ryggen

att släppa taget

att låta såren läka

att säga:

- hej, får jag vara med

jag har stått här så länge

alldeles för länge