Längtan finns där. Men orken börjar ta slut. När skall solen åter skina igen? Det har varit vinter för länge nu. Isen täcker mitt brustna hjärta, och det kommer inte att klarar av denna ihärdiga kyla länge till. Snart kommer det annars blodröda organ bli blekt och en del av det förgångna. Det kommer aldrig mer att pumpa igen. Det gör så ont!, Det svider och hugger! Ett i-härdande skrik, är det sista som jag lyckas få fram.

En stilla tystnad sprider sig långsamt ut i det annars bullrande ruset. Ett sista slag hörs dovt.. De sista dropparna av livsrus kämpar sig långsamt ut genom de smala ådrorna.
”Dropp….dropp… dropp”. Det bildas en pöl av något som några sekunder tidigare var fyllt av liv.

Tystanden bryts av gnissel… Ljus spricker sig sakta in i varje vrå och värmen sprider sig snabbt. Markiser är nu uppfällda och solen skiner åter igen…