det är över nu
och dagsljuset förvandlar
mina drömmar till frånvarande
blickar mot väst
det var länge sedan du gick
härifrån och spåren
av din skepnad är borta
förutom ett silverstrå som
är gömt mellan några boksidor
där det går att läsa ord
skrivna med din handstil

"offer är till för att visas
för dem som alltid håller sin plats
längst bak i landskapen
du tror att kärleken är det avslutande
svaret på alla dina gåtor
fast jag har vetat i århundraden
att kärlek ska visas som svek
och att vi alla är offer
de sista timmarna"

vid molniga vägar vandrar du
lika vacker som en oändlig visa
mer ensam än vid tidsålderns början
jag vet att jag är glömd nu
bara ännu en flyktig minnesbild
i din ständiga sång av sorg
för alla dessa offer