spårkratrar
av mänsklighet
i stadsparken
skratt och spelandet
förlöjligandet
av en annan glömd saxofon
ungdom och trumpeter
blåsande män
skär i andragenerationen

snart
är
det
över

passerat som
motorvägens plåtdjur
skulle varit mer
eller mindre

snarare

fiskmåsarnas seglande
över lämningarna
dyrkar
ett skratt
en handflata
genom luften
dyrkar
oss

detta arv