I nutida dagar, när livet ter sig ganska händelselöst
så vandrar jag ofta omkring och beter mig ganska så nervöst
jag längtar efter kvällen för att kunna fly till sömnen, men dagarna erfars inte längre så korta
och jag försöker med alla medel att ana ljuset som just nu ter sig så långt borta
jag tänker på tider som var förut, när problemen var få
jag tänker på tider när lyckan var lätt att nå
när energin kunde hålla mig vaken dygnet runt
då jag var frisk och kry och så mycket upplevdes sunt
sen kom sjukdom in i mitt liv, tillvaron blev annorlunda
efter ett tag så började oron stunda
jag blev sjukskriven, men kände mig ändå trygg att det då fortfarande fanns en sjukförsäkring
så jag kunde leva vidare, nu med mindre inkomst, men det räckte ändå till hyran och en och annan räkning
men i dessa dagar är det ju bestämt att ingen längre får vara sjuk när det nya året träder in
vi ska alla ut i åtgärder och arbete, det får inte vara något svinn
jo, de som är riktigt sjuka får fortsätta att uppbära sjukbidrag
- ett tag
eftersom det inte finns så många jobb just, så skrivs man in i ett åtgärdsprogram
under knappt tre månader ska man få prova sig fram
för att kanske komma in i arbetslivet, vi kommer att testas var och en
och om man inte orkar, så kan man efter 87 dagar bli sjukskriven igen
under denna period så uppbär man så kallat aktivitetsstöd
men om man inte tillhör A-kassan så sänks inkomsten så pass, att pengarna knappt räcker till bröd
då måste man ansöka om socialbidrag
och leva på existensminimum, varje dag
samtidigt går det ingen nöd på de som stiftat dessa lagar
där de sitter med sina representationskonton och välfyllda magar
och skrattar och mår gott, utan att sända en tanke till oss som de satt i denna märkliga situation
medan vi själva måste sitta och visa kontoutdrag - och redovisa varje krona till någon socialassistent - i ödmjuk ton
*******************************************************
är detta bara början, är detta överhuvudtaget normalt
att vi som är sjuka och inte kan arbeta ska fortsätta att behandlas på det här viset och alltid ha det skralt
visst finns det något som heter respekt, vissa borde kanske börja bry sig om sin nästa
och inte hela tiden bara tänka på sitt eget bästa
© Ted Örnberg 2009
Foto:www.fotoakuten.se