Du vackra speleman från när och från fjärran
Låt mina ögon vara din notbok.

Jag vet att dina fingrar är gamla och trötta
Av ålderns sötma och tidens tand.
Men med lätt beröring smek toner av föråldrade strängar
Skapa liv i tystnad när hela världen håller andan.

Du vackra speleman från när och från fjärran
Fukta dina spruckna läppar.

Bryt tystnadens blyga väsen
Låt hjärtat besjunga vad du ser.
En pojke med vildvuxna lockar
Vars djupa ögon bara ger och ger.

Du vackra speleman från när och från fjärran
Dina rynkor ligger djupa

När du föder toner till en naken melodi
Vars klang är vacker och fylld av poesi.
Men ditt budskap klingar sorgligt, marken färgad röd
Ty ur själars djup har du sett min resa

Och nu ligger jag där död…