Att vakna
se morgonljuset dansa så lätt mot min kind.
Avundas deras lätta liv
att leka tills tidens ände.

Jag dog en gång
nu en del av ett vackert minne.
Likt en tom tavla på en naken vägg
som jag målar med mina ögon var morgon.

Där bland rester av ett då förlorat liv
bland tomma tablettburkar och sorglig musik.
Tog jag mitt sista farväl, fann jag mitt inre väsen
Allt det vackra som gått förlorat.

Att vakna upp ur koma
åter se morgonljuset dansa så vackert.
Låta mig förtrollas av dess skönhet
ge livet en schans

Så vem är jag nu
jag är inte längre blind.
Kanske en aning vilse
Men jag möter dagen

Jag är den där skönhet speglas
där mina ögon återger allt det vackra
jag tidigare missat.

Jag är
Aldrig fri
men kanske inte heller förlorad för evigt.