Det sägs att om hösten
hörs ropen ur det förflutna,
Där drömmar vävs samman
av ödet vi alla delar.

Att födas glödande
så starkt att allt annat bleknar.
Att dö medans tiden ännu är ung
där bland höstens dansande löv,

För mig lätt dit glömskan råder
för att fångas i en dröm utan slut.
Där morgondagen föder känslor
och mitt hjära står i blom.

Att jaga en kärlek
en sköhet målad av min längtan.
Att dela ett andetag
och aldrig mer vakna upp.