På gatan där jag föddes
där står en gammal bil
Den rullar inte längre
har kört sin sista mil

Ett barn i sätet sitter
och låtsas det är hans
En gång var den min
den finaste som fanns

Där gatan har sitt slut
står barndomens hus
Man ser det röda teglet
mot gårdsplanens grus

På gården står den kvar
min barndoms gröna lind
Mot kronan strålar solen
och värmer ömt min kind

I backen bredvid kyrkan
ser man grändens torg
Där står en blomstertjej
och säljer ur sin korg

Vid fönstret hörs musik
från kärlekens café
en ton jag aldrig glömt
den får min mun att le

Jag dricker en kopp kaffe
med ens så står hon där
Min ungdoms ljuva kärlek
och åter blir jag kär

Jag går i gamla fotspår
bland minnenas kvarter
Jag får så sköna bilder
från allting som jag ser