Jag missade hållplasten..
FAN JAG MISSADE hållplatsen, jag råkade gå några meter för långt och trådbussen for förbi nonchalant. Där utelämnad av förvirringen. Så simpelt egentligen, men så går man och gör det komplicerat.

Jag som precis bestämt mig att påbörja en ny resa. hann inte längre än till busshållplatsen innan mina misslyckanden kom i kapp. Min destination var så lång bort som möjligt, helst Jupiter eller kanske ännu längre ut i solsystemet.
Nu hade jag ju fördärvat tillräckligt och kände mig själv förvisad från verkligheten.

JUPITER!!.. passar alldeles utmärkt, det är min planet pesonifierat. Ingen fast mark, gas och jävligt labil. Den enda fasta punkten som fanns roterade i fasansfull storm. Det skulle bli min nya bostadsadress. För där kunde jag inte längre skita ned andras liv med mina naiva påståenden, mina besudlade tankar och mina ageranden som skämde ut hela nationer.

Jag kände mig fingerad, likt en serietidningsfigur. För just seriositeten lyste med sina morbida frånvaro. Ingen kunde se mig i djupet, då det inte existerade något, jag var lika långgrund som själavikens bukt. Mina stirrande ögon och mina små egenheter skrämde bort de som kallades sig själva för normala. Och i min antilagomvärld växte mitt eget självhat till sådan mild grad att min resa till Jupiter var bokad och betald.

Jag hade packat, jag var noga med tiden och jag hade karta och kompass i min hand. Jag var helt enkelt förberedd.

Sen går jag och missar den förbannade hållplatsen!

- HELVETE OCKSÅ!!!