Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag kan inte låta mig själv

 

Jag kan inte låta mig själv
kvävs av att människor som ska må dåligt
res dig upp och gå föri helvete
usch jag är kall
eller svag?
preatationsprinsessa med misslyckanden?

fram och tillbaka

uppsala gör människor längre
fula folk bredare
smarta folk smartare
och snygga underligare

Woodstock och bär
och på gatan så går Jesus runt med gevär
jag frågade
vart är du på väg?
ner mot stan

Jaha..går hem till glömda tända ljus och plats för att andas
vid dörren står det flera vinflaskor, ska vi gå brevid varandra?
jag går helst själv.
Så jag kan låta mig själv
att bara vara
borta från människor med demoner
uppsala gör mig och jesus vackrare
ger lite hopp om att det finns nåt fint

Från Sapfo till Cyborg ^^


Fri vers av frökenjulie
Läst 416 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-10-25 22:57



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Mycket snyggt skrivet!
2009-12-06

  August L S
Jag tycker om den här dikten. Den har en fri struktur, nästan som en hoppighet som jag tycker ger luft och öppnar upp dikten. Den skuttar lite lekfullt såsom tankar kan göra.

Jag har läst från Sapfo till Cyborg! I Uppsala!

Den börjar ju ganska jobbigt. Som en slags halvhjärtad frigörelse. Diktjaget ryggar bort från dem som alltid ska vältra sina 1000 sorger och 11 bedrövelser över en och kväver ens lågor om och om igen. Men samtidigt är ju inte jaget den succé och schlager som liksom går sina eviga segertåg genom stan.

Vi blir så mycket ambivalens och misslyckanden med tiden. Jesus börjar gå med gevär.

Jag tror det är en dikt i livet. Alltså en beskrivning av en tid då man gått ut i sitt eget liv. Man ska göra det till sitt i alla fall, och visa att man kan stå på sina egna ben, man ska hävda sig och ta sig fram, men ändå inte förlora sig själv på kuppen.

Nåja, mycket tankar. Ingen konstruktiv kritik. Så gör jag det.
2009-10-26
  > Nästa text
< Föregående

frökenjulie
frökenjulie