Kysser dig. "Tack, du vet väl att det även är för din vinnings skull?". Vi rullar genom Stockholm. Bred väg möter pärlband av bilar. Du suckar. "Det blir kö tillbaka". Din bil stannar till i parkeringsfickan. Vi glider ur, jag glider in i din famn. Rulltrappan upp och du skrattar när jag plockar på mig en gul plastbag. "Var det inte bara en säng du skulle ha?". "Man vet aldrig", ler jag tillbaka. Utåt sett är vi ett helt vanligt par, en helt vanlig söndagskväll på ett helt vanligt Ikea. Inuti är vi fejk även om stunder som dessa känns äkta. Då vet jag inte om jag vill vara med dig eller om jag vill slita åt mig nyckeln du har till mitt hem. Hon vägrar sälja en säng bara till mig. Envisas med tron att vi alltid ska sova tillsammans. "Det händer, men framförallt är den till mig", försöker jag. Möter total ignorans. Hon vänder sig till dig. Du låtsas som ingenting. Fattar ett beslut och vi skickas iväg med uppmaningen: "Hoppa inte i den, men det är bra om ni kryper runt på alla fyra". Vi ler när vi går därifrån. "Låt oss inviga den redan ikväll, jag kryper gärna på alla fyra för dig", viskar jag i ditt öra. Du smeker min nacke och ler ut i mörkret. Den gula plastpåsen fick jag ingen användning för. Dig vill jag ha nu direkt. Din hand säger att du vill samma sak. Bilen tar oss in till stan igen. Vi flätar samman våra fingrar. Snubblar in hos mig.