Våg på våg mot stranden. Den nakna, lena ytan formas till ett fast uttryck...

Ser den gamle på tunnelbanetåget. Den åldriga vemodiga bärnstensblicken. Nedanför, på en bag, sitter en flicka, kanske fem år, finklädd. Sömnig lutar hon sig mot hans knä. Hennes halvöppna mun - den röda tungan, saliven som kristallklar pärlar sig...
Hans fasta ansikte, färdigsnidat, fixerat - en fullbordad berättelse om livet. Hans gamla händer smeker flickans lena hud.
Också detta ansikte skall formas.

Hans vemodiga bärnstensblick ser sig långsamt omkring, skådar i framtiden? Varför detta vemod?!

Du som bär ett namn. Du oskrivna blad mellan hans knän.