Jag står vid din grav i dag
och försökte låta bli att gråta
Eftersom du alltid gråter med mig
och jag vill inte att du ska vara ledsen...


Andra tycker kanske att det är dumt
att prata med en bit sten i jorden
men av någon anledning hjälper det
mig, och jag får en chans att komma dig nära

Dina föräldrar har inte rört ditt rum
för jag tror de inte tror du är död
att du när som helst ska komma genom,
dörren och le på det speciella sättet du gör

Men vi vet sanningen va? Det är väl,
därför jag sitter här nu med mina knän
i gräset och trängs med alla blommor
som dina vänner har lagt på din grav

Jag skulle ha tagit med mig blommor
men du är allergisk och jag är sentimental
För även om du var allergisk
bryr du dig väl inte om det nu

Det känns konstigt utan dig i mitt
liv eftersom jag är bortskämd med dig
Du fanns alltid där för mig när jag ville
och jag har blivit beroende

Så du kan kalla mig egoistisk
som kommer till din grav inte för att
säga adjö utan för att hålla dig kvar
hos mig en liten stund längre

Jag kommer antagligen bli en stammis
här och kyrkskötaren känner redan igen
mig men det är väl lite tragiskt?
Du skulle nog ha skrattat åt mig...

Men jag står här, dels för min skull
och dels för att bara prata ut
om allt skit som händer här utan dig
så livet snurrar på trots att du är död

Saknar du oss som vi saknar dig
eller existerar du en dag i taget och väntar
på att vi ska komma till dig igen
och du kan krama om oss och skämta

Jag längtar faktiskt att dö, tack vare dig
men samtidigt vill jag leva mitt liv
och hatar dig för att du får mig känna så
Så tack för det!

Tiden går tydligen snabbt när man pratar
för sig själv och jag antar att jag måste
gå nu innan någon ser mig och tar in mig
på psyket... men jag kommer tillbaka

Först vill jag bara att du ska veta
att vi saknar dig och att din moster lagt
en gul ros på din grav
trots allt som hände mellan er